Delad bevisbörda för drivmedelsförmån

Den som har bilförmån och fritt drivmedel måste – enligt Regeringsrätten – kunna visa att varken bil eller drivmedel använts för privatkörning för att undgå beskattning.

En företagsledare (A) hade förmån av fri bil. Företaget hade även betalat

allt drivmedel till bilen som hade körts totalt 3 658 mil under året. Skatteverket påförde A såväl bil- som drivmedelsförmån. Körjournalen var så bristfällig att det – enligt Skatteverket – inte var möjligt att utifrån den avgöra om de noterade körsträckorna hade anknytning till verksamheten eller var privat körning. Skatteverket uppskattade den privata körningen till 1 600 mil och påförde drivmedelsförmån med 14 731 kronor.

 

Kammarrätten konstaterade att när en privat dispositionsrätt till en tjänstebil

föreligger finns det en presumtion att den anställde har använt bilen privat i sådan omfattning att bilförmån uppkommer. För att bryta presumtionen måste den anställde visa på motsatsen. Någon motsvarande presumtionsregel finns inte när det gäller beskattning av drivmedelsförmån. Här ligger hela bevisbördan på Skatteverket. Kammarrätten avslog A:s överklagande beträffande bilförmånen men undanröjde drivmedelsförmånen eftersom Skatteverket inte lyckats visa att en sådan förmån förelegat.

 

Regeringsrätten fann att när det är utrett att någon haft en bilförmån och arbetsgivaren har bekostat drivmedlet till denna så föreligger en presumtion att det i bilförmånen också har ingått en drivmedelsförmån. För att helt eller delvis undgå beskattning av drivmedelsförmån i sådant fall ska bilförmånsinnehavaren göra sannolikt att den mängd drivmedel som har förbrukats vid privatkörningen är lägre än den som drivmedelsförmånen annars omfattar. Regeringsrätten fastställde att A skulle påföras drivmedelsförmån.

 

Det har tidigare klarlagts att s k delad bevisbörda föreligger beträffande bilförmån, se RÅ 2001 ref 22 I och 2 (RÄ 18/2001). När det gäller drivmedelsförmån har kammarrätterna däremot kommit till motsatt uppfattning, se RÄ 29/2002. Genom domen är det nu klarlagt att den delade bevisbördan gäller såväl bil- som drivmedelsförmån när de utgår samtidigt. För enbart drivmedelsfömån, till t ex en privat bil, gäller allmänna bevisregler, d v s det är upp till Skatteverket att visa att en förmån förelegat.